Ibland är det synd om mig. Kanske inte igår, kanske inte idag, kanske inte imorrn, men på torsdag kommer det garanterat att vara synd om mig...

så det så.

Funderar på det som kunde ha varit och hur mitt liv kommer att se ut i framtiden. Är lite orolig.

Ska inte klaga på julafton, fick en hel del bra klappar. Väldigt bra faktiskt.

Maten var god och vi lyckades klämma in 3 besök på 14 timmar. Nämnde jag att jag sov till kl 15 idag!?

Klumpen i magen är tillbaka. Trodde den skulle försvinna efter julafton men den är kvar. Kan inte skaka av mig känslan att jag känner mig övergiven.

Tack och fuck you.