Sitter här och deppar, sjukt deprimerad. Lyssnar på dom sorgligaste låtarna, tittar på dom sorgligaste avsnitten. men du är inte här, du vet inte ens.

men ändå. som om du fattar. ett sms. tre små ord. precis vad jag behövde höra just nu. hur kunde du veta?

du älskar mig

Ibland känns det inte ens som om vi bor i samma hus fast vi bor tillsammans.. du sitter i ett rum och jag i ett annat.. vi pratar knappt med varann om det inte är för att fråga något eller tjata om något. 6 månader känns som 6 år. allt har gått så fort men samtidigt känns det som om inget har hänt. och idag slog det mig bara. den där morgonen för någon månad sen. har du glömt det? betydde det inget?

igår frågade du varför jag ville ha barn o familj med dig så fort, ville ju inte med anders på 5 och ett halvt år. Kände du aldrig att du ville ha barn med honom, frågade du. Nej sa jag, det kände jag aldrig. och det är sant. jag kunde inte se det efter 5 år men nu ser jag det med dig efter bara 6 månader. det finns en trygghet med dig som jag aldrig kände med honom. jag trodde du skulle bli glad...

This sucks! Det är bara 5 dar sen vi fick lön och jag är redan pank :( hade så många räkningar plus att jag va tvungen å lägga undan pengar till resan om 25dar. så nu är det existensminimum som gäller. bara andreas lyckas betala bensin själv så ska vi nog klara oss. får äta så mkt som möjligt på jobbet, vårat hemmaförråd börjar också ta slut. men om vi köper några korvringar och big pack köttbullspaket så ska vi nog klara oss. besides, nästa vecka bosätter jag ju mig i njurunda så förhoppningsvis blir det lite billigare då.

Varför pensionsspara när man kan leva i nuet..?? ;)

 snyft. och lämnade mig kvar här ensam. med tystnaden och ångesten, känslan att inte räcka till. orkar inte ens anstränga mig längre, shit happens, nu får det vara såhär. om 19min är det vip rea på bikinis på nelly.se funderar på att gå in å impulsköpa en, som tröst liksom. det kanske får mig på bättre humör..??

Varför anses man bli smartare och bättre med tiden? Jag hade 5år men nu ska jag helt plötsligt börja om från början, kämpa mig upp igen, när jag redan vet vad jag vill, bara för att "det ska vara så".

sitter här och väntar på att höra av dig men inte då =( snyft!

Du sa att om du vore som han skulle du göra det.

Men nu är det ju inte så. jag vet inte vem jag försöker lura, det kommer aldrig bli vi, på det sättet. jag får väl nöja mig med det här, har det väl bättre än många andra. Men fan jag är inte nöjd. Har jag för höga krav? Blir aldrig nöjd :S

I brist på annat har jag lust att ta ett lån och köpa en bil, vill ha en ny snygg jävla biljävel.. (ojsan ursäkta språket..) :S det var inte alls meningen, säääkert. Blääää vad less jag är på livet, eller på mitt liv lättare sagt... nu finns det inget som ljusar upp. Trodde vi skulle va med varann idag och mysa och så men nej då ringer HAN, din "J" och du sticker, lämnar mig, och så är ännu ett kapitel över...

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig..

Längesen man bloggade nu. Har vart på roadtrip 3 dagar och sen jobbat 2. Allt känns lite dissigt nu. Grått och tråkigt. Tur att det bara är 28 dagar kvar till Greece iaf. Men jag har inte riktigt fått någon utomlandskänsla ännu, den där längtan har inte kommit än. Kanske för att det känns så långt bort, man vet att man har många långa jobbdagar kvar. Den här veckan känns tung, har 5 långnätter. Blir ju bra med pengar iaf, det behöver jag verkligen nu. Men jag behöver något som tänder gnistan igen om jag ska orka med dom här dagarna. Baby och jag jobbar om varandra. Han börjar kl 11 och slutar 20. Jag börjar 18 ch slutar 03. Så när jag kommer hem sover han och  när han kliver upp och åker på jobbet sover jag. Och när han kommer hem från jobbet jobbar jag. Suck suck jobbiga vecka!

Hörde en gammal låt jag gillar på p3 när vi åkte på roadtrip. jag hade somnat till lite men vaknade av den låten, just som ante och matte sa att det var en skitlåt. men jag älskar ju den låten, ska gifta mig till den låten.. ska leta reda på den genast!

men livet fortsätter som vanligt.. Hur kommer det sig att ingen bryr sig när människor försvinner? Har någon bragts om livet eller om det var en trafikolycka står det i alla tidningar. Men om en människa mår så dåligt att dom inte vill leva längre får det knappt en rad i tidningen. Det är intressant, det är inget vi pratar om i rika braaa sverige. Ungefär som att jamen hon valde ju att inte leva längre. okej då kanske vi borde ha dödshjälp också? om man helt plötsligt ska bestämma om man vill leva eller inte. för alla människor är ju verkligen kapabla att fatta ett sådant beslut. speciellt ungdomar, och det är ju oftast dom som tar livet av sig.

R.I.P alla förlorade själar.