Ibland känns det inte ens som om vi bor i samma hus fast vi bor tillsammans.. du sitter i ett rum och jag i ett annat.. vi pratar knappt med varann om det inte är för att fråga något eller tjata om något. 6 månader känns som 6 år. allt har gått så fort men samtidigt känns det som om inget har hänt. och idag slog det mig bara. den där morgonen för någon månad sen. har du glömt det? betydde det inget?

igår frågade du varför jag ville ha barn o familj med dig så fort, ville ju inte med anders på 5 och ett halvt år. Kände du aldrig att du ville ha barn med honom, frågade du. Nej sa jag, det kände jag aldrig. och det är sant. jag kunde inte se det efter 5 år men nu ser jag det med dig efter bara 6 månader. det finns en trygghet med dig som jag aldrig kände med honom. jag trodde du skulle bli glad...