Var Var ju på Arvids dop i lördags. Gick riktigt bra, Arvid var en ängel. Däremot hade det större barnet lite svårt att stå still på slutet. Utan dina Andetag blev ju också perfekt, det måste verkligen vara min bästa Kent-låt. Ska ju ha den på min begravning (ja det är en lång historia). Ida var så duktig på dopet, gick runt å va värdinna och pratade med alla och hade fixat med fika och grejer. Ännu en anledning till att INTE JAG ska ha barn. Sen skulle jag inte ha så många att bjuda på dopet heller.

På tal om det så kom jag o andreas in på vilka vi skulle bjuda på vårat bröllop häromdan. Jag vill ha ett litet bröllop, han ett stort med ALLA han känner. Tusen avlägsna släktingar från Norrbotten som jag aldrig träffat och säkert aldrig kommer att träffa heller, men som han träffar på släktträffen en gång om år och har bra kontakt med enligt honom. Jag vill ha ett litet sommarbröllop med närmsta släkten och vännerna. Skulle egentligen vilja ha det utomlands på en öde strand men det är väl en hopplös dröm antar jag. Får nöja mig med ett litet mysigt kyrkbröllop. Galtströms kyrka skulle bli bra. Sen skulle det bli bröllopsresa. Jag föreslog Paris men det förslaget nobbades helt. Andreas röstade mer för Västindien eller nå sånt, exotisk och långt bort. Paris låg för nära Sverige, suck! Jaja, lite sol skadar ju inte. Men man vill ju att det ska vara romantiskt dit man åker.

Svårt sånt där. Vuxengrejer. Jag kommer nog aldrig bli vuxen. Tycker jag är tillräckligt vuxen nu som har körkort å kör bil, har köpt vovve och egen lägenhet. Men man vill ju ha något mer, något som gör livet värt att leva. Behöver något slags bevis på att du älskar mig, på att jag inte bara är någon du tar för givet. Du gjorde ju sånna saker för henne, saker du aldrig har gjort för mig.  Men du verkar inte förstå. Jag är väl helt enkelt inte en sån tjej man kämpar för.

I Know him by Heart.