Allt känns så buuhuu.. kommentarer och pikar gör inte direkt saken bättre. Och du undrar vad du gjort för fel. Och jag gör som jag alltid gjort, tar ännu ett steg tillbaka. Den här situationen är inte lätt, för någon av oss. Frågan är hur länge det ska funka? Jag känner verkligen hur det tär på mig.. hur jag drar mig undan, tappar allt hopp. Vill bara kasta in handduken och gömma mig under täcket. Hatar mig själv för att jag inte orkar slåss. Ena stunden är allt helt perfekt sedan hittar jag en ursäkt för att förstöra allt..
Faan du förtjänar bättre. VI förtjänar bättre.

Men den där lappen kändes som en kniv i hjärtat.. är jag inte värd att kämpa för?